Brev till Emilia, men som på ett bra sätt uppdaterar tankegångarna idag

Jag vaknade klockan sju i morse och tog ett glas jos och satte mig för att titta på nyheterna och där sades det att integrationssverket (som ju läggs ned 1 juli) släppt resultatet av sin årliga undersökning om svenskars inställning till invandrare, Integrationsbarometern 2007. Svenskars inställning har generellt sett blivit mer negativ mot invandrare! Jag blir så ledsen och upprörd! Jag sprang genast iväg till Pressbyrån och köpte Dagens Nyheter för att läsa mer om resultatet, tyvärr fanns där bara ett debattinlägg men som på ett väldigt bra sätt sammanfattade de viktigaste punkterna.

Kommer du ihåg hur upprörd jag blev när jag fick höra att ett av moderaternas första beslut som majoritet var att lägga ner integrationsverket? Jag har läst på lite mer om verket och det verkar som de har gjort ett jäkligt dåligt arbete, att det enda de har gjort under hela sin tid är just undersökningar och inte alls tagit några konkreta beslut eller gjort något handfast i arbetet mot segregation... Hoppas migrationsverket nu kommer göra ett bättre arbete när de övertar "problemet". Men ärligt talat känns det som att arbetet mot segregation inte riktigt är migrationsverkets bord då de ska ta hand om just invandringen. I och med högreregeringen kommer ju deras uppdrag bli att efter riksdagens (högerns) beslut reglera invandringen:S Ja, jag vet inte.. Det känns inte rätt!


Har du läst tidningen Gringo nån gång? Den rekommenderas starkt! Tidningen tar upp frågor som rör miljonprogrammets förorter och bostads-, etnicitets- och arbetsmarknadssegregering på ett humoristiskt sätt och från invandrares synpunkt. Det sköna med tidningen är att den inte är aggressivt riktad utan använder, som jag sa, en humoristisk klädnad på allvarliga ämnen. Älskar Gringo Snygg tidning dessutom:)!


Jag har fått kallelser till möten med Vänsterns Studieförbund, men efter en tids politisk, inre ransakan så tror jag att jag faktiskt inte är renodlad vänsterpartist.. Så jag kommer inte att gå på mötena. Jag tror att man måste kunna vara flexibel i sina beslut och basera dem på sina egna värderingar och inte göra tvärtom; att basera sina värderingar på sin antagna politiska inriktning. En kille i klassen är invandrare och flykting från Balkan, och han har vänt sitt ursprung ryggen helt och hållet och är så moderat och höger som det bara går att bli; rastistisk, snobbig mm. Vad för kurs vi än läser baserar han sina argument på höger-värderingar och är sjukt aggressiv och går till personangrepp när han debatterar. Hur mycket jag än avskyr honom så har jag ändå honom att tacka för att han öppnat mina ögon och fått mig att inse att jag inte vill ta politisk ställning och bli den extremist som han är...


Tron på livet

" Förr kunde jag inte komma på något bättre argument för civilisationen - om man nu inte blint accepterade sakernas tillstånd - än att den möjliggjorde konstnären, poeten, filosofen och forskaren. Men jag tror inte att det är det viktigaste argumentet. Numera tycker jag att det allra viktigaste är någonting som är uppenbart för oss alla. När det sägs att vi är för upptagna för att hålla oss vid liv för att leva, svarar jag att det stora värdet med civilisationen är just att den gör livet mer komplicerat; att den kräver stora, gemensamma intellektuella ansträgningar i stället för små och isolerade, för att mänskligheten ska få mat och kläder och bostäder och kunna förflytta sig. Därför att mer komplicerat och intensivt intellektuellt arbete betyder ett fullare och rikare liv. Det betyder mer liv. Livet är ett självändamål, och den enda frågan om huruvida det är värt att leva är huruvida man har tillräckligt av det.

Jag vill bara tillägga en sak till. Vi är alla mycket nära förtvivlans djup. Den farkost som håller oss ovanför ytan består av hoppet, tron på ansträngningens oförklarliga värde och garanterade resultat, och den djupa, undermedvetna tillfredsställelse som uppstår när vi använder våra förmågor. "

- Oliver Wendell Holmes jr.

Jag lever i en osäker tid

I morse gick jag som vanligt in på skolans intranät för att se om resultatet av min senaste misslyckade tenta kanske hade kommit upp. Som vanligt hade det inte gjort det, men jag upptäkte ett litet meddelande från vår programansvarige som fick mig att nästan spotta ut morgongröten på datorn. Vårt kära samhällsplanerarprogram kommer att läggas ner! Från och med höstterminen 07 kommer inga fler studenter antas och vi vet ingenting om hur våra kommande år kommer att te sig. Kommer jag få stanna kvar i mitt älskade Växjö? Eller kommer jag, om jag vill fortsätta läsa till planerare, få förflytta mitt liv till Stockholm eller Umeå??? JAG VILL INTE!!!

Är återigen nervös för min framtid.. Jag upplever samma nervositet som efter lumpen då jag gick och väntade på svar från högskolorna. Jag vet inte vad jag gör efter sommaren!!! Ojojoj... Mår illa nu! Och detta ska vara en rolig och lättsam vecka med fest och musik dygnet runt!

På morgondagens Grisfest är det nog fler samhällsplanerare än jag som kommer dränka sina sorger och sin oro...

Nu är det bara att vänta på en kallelse till det där mötet där kostymklädda personer i skolstyrelsen meddelar att skolan inte har råd att ha kvar oss. Suck!


Irritationsmoment

Följande återgivning tar plats för exakt en vecka sen, på Valborg. Efter många tjatiga sms från A tar jag ett impulsivt beslut att följa med henne och hennes två polare och grilla. Vid tio sätts grillen i gång och vi sitter i mörkret och kylan på filtar och maffiga kuddar och röker och har det allmänt trevligt. Den ena kompisen, låt oss kalla honom X, visar sig vara, som jag, socialist och lagd åt vänsterhållet och mitt intresse väcks. Jag blir bland annat bjuden att följa med på 1 maj-demonstration dagen efter med vänsterpartiets studieförbund. Efter att vi grillat färdigt och luftat åsikter, som låter så bra ur hans mun, förflyttar vi oss till X:s lägenhet för att inviga den, samma dag inköpta, vattenpipan. Vi får med stor möda och klurighet ihop pipan, och försöker komma underfund med hur den ska tändas. För er som rökt eller sett en vattenpipa vet ni att det glödande kolet ligger fritt uppe på den ganska så instabila manicken.. Tre gånger åker kolet i golvet, eller i den fina mattan rättare sagt (varför har en student en dyr(?) och fin matta?) och en av gångerna är mitt fel. För varje gång blir X:s ansiktsuttryck mörkare och mörkare. I slutet på kvällen nämner den som tappat kolet på golvet två gånger betalning för mattan och då säger X att hon ska göra som hon vill... En vecka går och A berättar för idag att X hälsar att han gärna vill ha pegarna för att köpa en tillfällig matta då han inte har råd med en ny med en gång.. Jag talar om för A att hon inte ska behöva bli en mellanhand utan att om X vill mig något ska han kontakta mig själv, det är det enda rätta. Jag säger inte att jag inte ger honom pengar om han nu känner att han har rätt att be mig om dem, utan att 1. han borde ha sagt rakt ut att han förväntar sig pengar 2. han borde ha insett riskerna med glödande kol på sitt soffbord 3. han borde inse att det kunde ha hänt vem som helst av oss i rummet, även honom själv 4. han borde vänt sig till mig personligen. Nu väntar jag ivrigt på att denna X ska höra av sig så jag kan få, på mitt mycket pedagogiska sätt, tala om för honom att jag är besviken på honom...

Här faller också min bild av en som står för socialistiska värderingar, som ju ska vara motsatsen till kapitalistiska och materialistiska värden. Jag vet att jag inte skulle bli upprörd över att min matta (som förvisso är en ryamatta i prisklassen 50 kr på loppis) får hål i sig en kväll i trevligt sällskap, dels för att jag till läggningen inte är särskilt materialistisk (trots att jag gärna skaffar mig prylar, så är jag inte speciellt rädd om dem eller går och vaktar på dem - saker är till för att användas och slitas) och dels för att jag rent politiskt är emot kapitalismen och dess värderingar... Det känns som att det i det här fallet var mycket snack men att X i slutändan inte riktigt lever som han lär.

Kontentan och lärdomen för mig är att inte döma folk efter första intrycket, personer visar sitt rätta jag i pressade situationer och alla vänsterpartister är inte goda och intressanta människor =P

Skriver och berättar hur det hela slutar när X vågat höra av sig! Det kanske är så att han inte vågar höra av sig för att han inser att han inte har rätt?

Har jag rätt i min sak, eller gör jag helt fel? Tydligen kan man inte leva efter budet "Så som du vill att andra skall behandla dig skall du behandla andra"...

Planering

Sitter här i mitt rum och dricker kaffe och funderar på om jag ska orka mig in i duschen och till föreläsningen.. Fast nu har jag bara legat i sängen i två dygn, så det börjar nog bli dax att ta tag i livet igen. Det känns så i kroppen i alla fall.

Då och då får jag ett underligt sug efter att åka till mitt kära modersland (och fadersland) Finland. Jag kan nästan känna stämningen på kauppatori en sjukt varm högsommardag och känna dofterna från fisk- och grönsaksstånden och höra dragspelsmusiken strömma från alla hörn. Jag älskar verkligen det landet! Jag kan inte riktigt sätta fingret på skillnaden mellan mitt drömland och mitt födelseland... Det är något i luften, i atmosfären som skiljer de båda åt. Kanske är människorna i Finland mer avslappnade? Nej, jag vet faktiskt inte. Men jag vet att jag håller med Thomas, Finlands representant i "Inför Eurovision" på Svt: Helsinki är Nordens hetaste huvudstad=) I alla fall så har tankarna på att plugga i Helsinki väckts til liv igen, starkare än någonsin. Jag försökte googla lite om vad samhällsplanerare skullek unna heta på finska, och till min förvåning var det en direktöversättning av ordet. Helsinkis universtitet ska tydligen ha en dylik utbildning, men jag har inte riktigt hunnit leta så intensivt, men vad jag vet är att det är sjukt svårt att komma in=S Får fortsätta söka och få klarhet hel enkelt!

Förresten är detta min sjunde rökfria dag! Det här kommer gå vägen hörni=)

Challe, du ska få en redovisning angående helgen... Ska bara gå på föreläsning först, sen skriver jag långt och utförligt ; )