Lördagskvällens terapisession
6 dagar sen kom jag hem från Tunisien.
Port el Kantaoui, Sousse - Paradiset.
Har aldrig mått så bra som jag gjort den veckan.
Nya upplevelser, nya vänner och framförallt ny kärlek.
Mitt hjärta och min själ är kvar i Tunisien och hos B.
2 dygn, knappt, fick jag ihop med min dröm.
Han bjöd ut mig redan på torsdagen, hade velat redan på måndagen, på fredagen förljde jag med skeptiska sinnen med honom. På söndag morgon kysste jag honom för sista gången med tungt hjärta. Några timmar senare gick mitt hjärta i miljoner bitar när jag såg Tunisien sjunka undan till förmån för kyla och moln. Grät och sov om vartannat.
Nu är verkligheten med nytt jobb, ny stad, ny start här ytterst påtagligt.
Människorna, kulturen, naturen och atmosfären - allt tog mig med storm. Öppenhet, ärlighet och skönhet mötte mig var jag än vände mig. Levde i en annan verklighet, kanske en lögn. El Kantaoui är ett paradis - rent och fräscht, välvilliga människor med idel leenden och lyckönskningar. Några km bort skräp, ruiner och ruelselösa försäljare. Turisterna som gudar, lokalbefolkningen tjänarna som helst inte skulle synas eller höras efter ridåns nedgång. Sverige rent och fint med tonvis av pappersarbete och mer eller mindre synliga barriärer. Byrokratins och ovanornas vagga. Tunisien osäkert lockande. Sverige tryggt trångsynt.
Lärde mig mycket, omvälvningar i mitt liv. Passion är allt. Vågar bara inte vrida på den igen, passar sig inte här. Med hjärta och själ på tusentals kilometers avstånd tar vardagen härmed vid.
Port el Kantaoui, Sousse - Paradiset.
Har aldrig mått så bra som jag gjort den veckan.
Nya upplevelser, nya vänner och framförallt ny kärlek.
Mitt hjärta och min själ är kvar i Tunisien och hos B.
2 dygn, knappt, fick jag ihop med min dröm.
Han bjöd ut mig redan på torsdagen, hade velat redan på måndagen, på fredagen förljde jag med skeptiska sinnen med honom. På söndag morgon kysste jag honom för sista gången med tungt hjärta. Några timmar senare gick mitt hjärta i miljoner bitar när jag såg Tunisien sjunka undan till förmån för kyla och moln. Grät och sov om vartannat.
Nu är verkligheten med nytt jobb, ny stad, ny start här ytterst påtagligt.
Människorna, kulturen, naturen och atmosfären - allt tog mig med storm. Öppenhet, ärlighet och skönhet mötte mig var jag än vände mig. Levde i en annan verklighet, kanske en lögn. El Kantaoui är ett paradis - rent och fräscht, välvilliga människor med idel leenden och lyckönskningar. Några km bort skräp, ruiner och ruelselösa försäljare. Turisterna som gudar, lokalbefolkningen tjänarna som helst inte skulle synas eller höras efter ridåns nedgång. Sverige rent och fint med tonvis av pappersarbete och mer eller mindre synliga barriärer. Byrokratins och ovanornas vagga. Tunisien osäkert lockande. Sverige tryggt trångsynt.
Lärde mig mycket, omvälvningar i mitt liv. Passion är allt. Vågar bara inte vrida på den igen, passar sig inte här. Med hjärta och själ på tusentals kilometers avstånd tar vardagen härmed vid.
Inte för att jag vill sparka på nån som redan ligger...
...men det ÄR skillnad på Max (i Växjö) och Burger King (på Centralen).
1) BK: Två veckors utbildning, Max: "Vi ställer dig i kassan direkt"
2) BK: Lönen +20 kr/h jämfört med M
3) BK: MASSOR med personal inne, M: Shit vilken stress
4) BK: Personalombud, M: What?
Fick kort sagt ett väldigt bra intryck. Häftigt att ha speciell personal för servering, fritöser och grillen=P
Känner mig som fisken... I vattnet alltså.
1) BK: Två veckors utbildning, Max: "Vi ställer dig i kassan direkt"
2) BK: Lönen +20 kr/h jämfört med M
3) BK: MASSOR med personal inne, M: Shit vilken stress
4) BK: Personalombud, M: What?
Fick kort sagt ett väldigt bra intryck. Häftigt att ha speciell personal för servering, fritöser och grillen=P
Känner mig som fisken... I vattnet alltså.
En kär assistent
De här två dagarna har varit väldigt gråtfyllda och slitsamma.
Självklart då mitt hjärta är kvar miljoner mil härifrån...
Tackade idag ja till heltidsanställning som arbetsledare på BK.
Ekonomisk trygghet.
Möjlighet till att snabbt bli av med skulderna
och att börja spara massor.
Hoppas på att kunna åka tillbaka till Kantaoui i höst.
Men får nog inga semesterveckor det här året=S
Hoppas kan man!
Så med hjärtat i smärtsamt många bitar börjar jag jobbet på fredag.
Och studierna... De blir ett minne blott.
Jag har ju nya drömmar nu!
Lyckan kommer och så går den...
Jag är precis hemkommen från Tunisien.
Underbara, vackra, fantastiska Tunisien.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till, för nu känns allt fullkomligt tomt och meningslöst.
Det finns liksom inget hopp om att vardagen här någonsin kan mäta sig med den lycka som jag känt den här veckan.
Javisst ska man skilja på semester och vardag, men så här svårt ska det inte behöva vara.
Jag tror mig veta att jag hittat "the love of my life" dessutom.
Och han lever på en annan kontinent.
Jag tror aldrig någon förstått mig som han gör.
Och jag har defintitivt aldrig träffat en person som gett mig så mycket värme och trygghet som han gett mig.
Och ändå har jag bara känt honom i mindre än 48 h.
Jag är inte blåögd och naiv och därför vet jag att skilja på semesterflirt och något seriöst.
Det gör så ont så ont och det är tomt och kallt i Sverige, min lägenhet och i mig.
Mitt nya mål i livet är han, min dröm, som blev sann!
Underbara, vackra, fantastiska Tunisien.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till, för nu känns allt fullkomligt tomt och meningslöst.
Det finns liksom inget hopp om att vardagen här någonsin kan mäta sig med den lycka som jag känt den här veckan.
Javisst ska man skilja på semester och vardag, men så här svårt ska det inte behöva vara.
Jag tror mig veta att jag hittat "the love of my life" dessutom.
Och han lever på en annan kontinent.
Jag tror aldrig någon förstått mig som han gör.
Och jag har defintitivt aldrig träffat en person som gett mig så mycket värme och trygghet som han gett mig.
Och ändå har jag bara känt honom i mindre än 48 h.
Jag är inte blåögd och naiv och därför vet jag att skilja på semesterflirt och något seriöst.
Det gör så ont så ont och det är tomt och kallt i Sverige, min lägenhet och i mig.
Mitt nya mål i livet är han, min dröm, som blev sann!
Kreativt tänkande
Idag ska jag på den där jobbintervjun.
På Burger King.
Kan nog tänkas att jag nöjer mig med första bästa men det måste jag nästan då mina ekonomiska planer kräver en större inkomst än 7400/mån som studierna erbjuder.
Jag har hittat två andra jobb som känns hur intressanta som helst!
Butiksbiträde på Universeums shop (ÄLSKAR Universeum - har lätt barnasinnet kvar!)
eller kassör på bank, vilket skulle vara ett fantastiskt lyft för mitt cv.
Ska söka dem och hoppas på att BK är sega på att bestämma sig och kräva ett svar från mig.
Bara några dagar kvar nu till avresa Tunisien! Hur skönt som helst! Men att åka med lånade pengar känns mindre kul. Men men, min ekonomiska plan börjar efter resan. Ska leva fattigt tills skulderna är avbetalda vilket blir ungefär sex månader, om inte ett mireakel sker och jag får en hög pengar upp ur tomma intet (yeaaaah riiight!)
Nu ska här sys lite.
På Burger King.
Kan nog tänkas att jag nöjer mig med första bästa men det måste jag nästan då mina ekonomiska planer kräver en större inkomst än 7400/mån som studierna erbjuder.
Jag har hittat två andra jobb som känns hur intressanta som helst!
Butiksbiträde på Universeums shop (ÄLSKAR Universeum - har lätt barnasinnet kvar!)
eller kassör på bank, vilket skulle vara ett fantastiskt lyft för mitt cv.
Ska söka dem och hoppas på att BK är sega på att bestämma sig och kräva ett svar från mig.
Bara några dagar kvar nu till avresa Tunisien! Hur skönt som helst! Men att åka med lånade pengar känns mindre kul. Men men, min ekonomiska plan börjar efter resan. Ska leva fattigt tills skulderna är avbetalda vilket blir ungefär sex månader, om inte ett mireakel sker och jag får en hög pengar upp ur tomma intet (yeaaaah riiight!)
Nu ska här sys lite.
Jobbar kväller
Sitter återigen på jobbet och har det lite trist.
Jobbar kväll och besöken börjar inte förrän efter 15.
Hoppas på att detta är sista jobbdagen men är dock schemalagd på tisdag också,
men kanske någon förbarmar sig över mig och tar passet.
Ska nämligen på jobbintervju på tisdag.
Vågar knappt skriva var...
Joo på Burger King. Håll till godo!
Från att jag skickade in mejl med ansökan - till att restaurangchefen ringer om jobbintervju tog det 18 h.
Effektivt och bra.
Har man en gång jobbat på snabbmatsrestaurang behöver man tydligen aldrig gå arbetslös...
-------------
Fick minsann bort min tisdag. Härligt=)
Hoppas på en fika med gamla vänner imorgon och därefter bär det av hemåt "för gott".
Jobbar kväll och besöken börjar inte förrän efter 15.
Hoppas på att detta är sista jobbdagen men är dock schemalagd på tisdag också,
men kanske någon förbarmar sig över mig och tar passet.
Ska nämligen på jobbintervju på tisdag.
Vågar knappt skriva var...
Joo på Burger King. Håll till godo!
Från att jag skickade in mejl med ansökan - till att restaurangchefen ringer om jobbintervju tog det 18 h.
Effektivt och bra.
Har man en gång jobbat på snabbmatsrestaurang behöver man tydligen aldrig gå arbetslös...
-------------
Fick minsann bort min tisdag. Härligt=)
Hoppas på en fika med gamla vänner imorgon och därefter bär det av hemåt "för gott".
Ta ditt ansvar och försvinn!
Som ni kanske vet kretsar mitt liv runt jobbet just nu.
Så också alla tankar (då de inte oroar sig för ekonomin).
Jag blir så trött på den personal här inom vården som envisas med att bli kvar trots att de är trötta på jobbet och hatar varje sekund de behöver tillbringa där.
Igår kväll fick jag jobba med en av dessa vandrande åskmoln som förpestade min och vårdtagarnas kväll.
Jag förstår om man en gång som ung tagit ett vik och därefter av okänd orsak blivit kvar i ett antal år mer än vad man planerat, och att man är trött på att behöva göra något man egentligen inte alls vill göra.
Jag förstår också att jobbet ät fysiskt och mentalt tungt och oerhört otacksamt, och jag kan till och med förstå att man tycker vårtdagarna är jobbiga och krävande.
Vad jag inte kan förstå är att man inte kan göra ett val och sluta leva i sin bekvämlighetsbubbla och istället ta reda på vad man vill med sitt liv. Det gör förbannat ont att se och höra att vårdtagare över hela landet vanskötts på grund av trött och bitter personal. Det är frustrerande att inse att människor sitter ensamma och socialt utelämnade trots ett antal dagliga besök av vårdpersonal som blint kommer in och stönande och suckande gör minsta möjliga hos dem. Det kryper i mig att i skrivandets stund behöva sitta och lyssna på irriterade samtal som "men varför ska vi ränna hos henne med två timmars mellanrum för att ta henne på toa...?", "jag orkar inte höra på henne lipa när vi kommer, man fattar ju inte ens vad hon säger!"
Jag har försökt ge min tid och energi till vårdtagarna och gjort mitt absoluta yttersta i sommar! Men de här inhumana idioterna som tyvärr finns överallt får mitt humör att försvinna snabbt som attan.
Så också alla tankar (då de inte oroar sig för ekonomin).
Jag blir så trött på den personal här inom vården som envisas med att bli kvar trots att de är trötta på jobbet och hatar varje sekund de behöver tillbringa där.
Igår kväll fick jag jobba med en av dessa vandrande åskmoln som förpestade min och vårdtagarnas kväll.
Jag förstår om man en gång som ung tagit ett vik och därefter av okänd orsak blivit kvar i ett antal år mer än vad man planerat, och att man är trött på att behöva göra något man egentligen inte alls vill göra.
Jag förstår också att jobbet ät fysiskt och mentalt tungt och oerhört otacksamt, och jag kan till och med förstå att man tycker vårtdagarna är jobbiga och krävande.
Vad jag inte kan förstå är att man inte kan göra ett val och sluta leva i sin bekvämlighetsbubbla och istället ta reda på vad man vill med sitt liv. Det gör förbannat ont att se och höra att vårdtagare över hela landet vanskötts på grund av trött och bitter personal. Det är frustrerande att inse att människor sitter ensamma och socialt utelämnade trots ett antal dagliga besök av vårdpersonal som blint kommer in och stönande och suckande gör minsta möjliga hos dem. Det kryper i mig att i skrivandets stund behöva sitta och lyssna på irriterade samtal som "men varför ska vi ränna hos henne med två timmars mellanrum för att ta henne på toa...?", "jag orkar inte höra på henne lipa när vi kommer, man fattar ju inte ens vad hon säger!"
Jag har försökt ge min tid och energi till vårdtagarna och gjort mitt absoluta yttersta i sommar! Men de här inhumana idioterna som tyvärr finns överallt får mitt humör att försvinna snabbt som attan.