Rullar på
På Mia-fronten: Inspirerats av Anna Skipper, Viktväktartidningen och andra yttre faktorer och besämt mig, nu är det hälsomsamt leverne som gäller. Storkok (med Points-räkning), Smoothies, frukt och grönsaker. Två dagar med denna kost och skillnaden jag märkt redan är att jag fryser på natten.. Att gå och lägga sig lite småhungrig (i brist på det vanliga småätandet under hela kvällen) gör antagligen att kroppen inte alstrar samma värme(?).
På BK-fronten: Möte igår. Fick ur mig att jag vill prova på och jobba på E-berget ett tag. Pratade om attityd på jobbet, och att vi behöver börja fungera som ett team, mitt tips blev Gruppterapi, i form av en teambuildingdag. Får se om den idéen antas. På tal om idéer som antas, det verkar som mina tankar och åsikter tas på allvar av ledningen.. Känns väldigt bekräftande att tas på allvar.
Relationsfronten: Glömde gratta Carro på födelsedagen (FÖRLÅT) och skickade iväg ett mess idag, skäms. Avslutat en relation och känner som om en sten lyfts från mina axlar. Jag är inte sur och bitter, har till och med bett om ursäkt för hur okonstruktivt jag lade fram mina tankar, utan som sagt är jag lättad.
Plan för dagen: Jobba 11-20, tv, sova.
Plan för helgen: Jobba 11-20, tv, sova.
Spännande!
Nytt schema - nya rutiner
Att komma hem på natten kl 02 är överkomligt. Att däremot få vänta på först språvagn i tjugo minuter och sen på bussen i 25 är inte skoj mitt i natten. Igår natt fick jag dock uppleva en alkoholiserad akrobat som svingade sig i spårvagnens stolpar som en annan Tarzan. Det var underhållande och jag är glad att han inte ramlade ner på huvudet.
En vecka jobbar jag 11-20-pass fem dagar. Upp kl 9, buss kl 10 och hemma igen 21. Inte mycket till liv den veckan heller...
Jag kallar dessa olika veckor: piss-, bajs- och kräks-veckan. Ursäkta att jag sänker mig till så låg nivå nu, men det är så livet har blivit - det kretsar fullt ut kring jobbet och jag tänker: är detta hållbart?
Konfrontera chefen
På spårvagnen till jobbet. Ilska och besvikelse pulserar i blodet.
Blocket åker fram och orden forsar genom pennan.
Väl framme på centralstationen är två sidor fyllda med konstruktiv ilska.
På jobbet åker tejprullen fram och plötsligt är ilskan, med mottagare "ledningen" fastsatt på kontorets vägg.
Väl hemåt på spårvagnen, ångrar en ofokuserad mening, annars mycket nöjd över mig själv.
Morgon, kl 11, samtidigt som jag öppnar dörren för E - min bibelstudievän, ringer telefonen "okänt nummer".
Efter en halvtimmes debatt fram och åter med brevet som underlag tackar chefen för mina åsikter och lovar ändring på samtliga punkter och ber mig om kontinuerliga åsikter och förfrågan om att snart överta rollen som skyddsombud.
Svävar dels över stolthet över mitt egna mod, lyckad telefonkonferens och härlig bibelstudium.
Kvällen på jobbet kan gå åt skogen, men jag är i toppform för att möta vad än må komma!
Dagens tips: Säg vad du tycker! Det ska jag fortsätta med!
Helgens lärdomar
Till en början vill jag tacka alla er, Challe, Carro, Becca, Rille och P, för ett underbart och oförglömligt födelsedagsfirande! Ni ska alla veta hur mycket energi jag fått från de timmar vi stojade, hade terapisamtal, löste tekniska problem och inte minst juridiska råd=) Den här extra energin kommer göra att jag idag kan och orkar tvinga mig till jobbet och orka med ännu en vecka med min vardag.
Jag vill också tacka den person (vars namn jag inte kommer nämna här) som gett mig helgens andra viktiga lärdom genom att öppna mina ögon för hur beroende jag är av andra människor för att må bra.
Nu följer alltså det viktiga jag lärt mig i helgen:
1 - Jag har helt fantastiska vänner, som kan motivera, trösta och glädja. Trots att tiden går och trots alla svårigheter vi gått igenom finns ni där och de stunder vi tillbringar tillsammans är som om vi aldrig varit ifrån varandra! Tack tack tack för att ni finns (jag kan inte tacka nog för att ni finns helt enkelt!) Denna lärdom är så viktig för mig och kom som ett knytnävsslag i magen för som ni vet har jag känt mig oerhört ensam i Göteborg och jag har helt enkelt i min psykiska svacka glömt bort er! Förlåt=( Jag kommer hädanefter värdera er högt och kämpa kämpa för att hålla fast vid er! Puss och kram på er
2 - Förhoppningar kan få en att gå på tomgång länge, men när väl förhoppningen inte infrias faller man handlöst. Det här handlar också om vänskap och om prioriteringar man tvingas göra. Jag är en trogen och kompromisslös vän men jag är också krävande. Jag kräver att få uppmärksamhet och blir gärna högt prioriterad av dem jag väljer som vänner - för jag gör ett val för varje person jag möter - Den här personen är värd att lägga ner tid och energi på. Som sagt, jag är en trogen vän om jag ser att min vän värderar mig och mitt sällskap. Blir jag däremot gång på gång bortprioriterad av annat, brister förtroendet och jag är inte längre intresserad. Jag hade den här helgen förhoppningar om en vän, som jag ansåg betyda något speciellt för mig, och jag blev grymt besviken. Hela min helg blev förstörd och jag var riktigt ledsen och nere. TILLS jag insåg att det är mina egna förhoppningar som fått mig att må så. Hädanefter kommer jag vara ännu försiktigare med vilka jag släpper nära mig och det innebär en allt svårare mur att komma igenom och framförallt ska jag vara ytterst försiktig med mina egna förhoppningar lagda på människor - för människor sviker.
Så efter denna uppdatering och terapisession lämnar jag er alla (två läsare=P) att grunna på värdet av vänskap. Ni alla vet vilka ni är och vilka ni inte är i bryderierna här ovan! Om inte så fråga så klargör vi saken=)
Puss på mina trogna älskade vänner!