Mia-Marikas blogg

Fortfarande sjuk..
Tycker det går segare än vanligt att bli frisk, men det är väl itne så konstigt den här gången.
Igår var jag tvungen att ta mig ut på jakt efter mat, efter att ha ätit skorpor och druckit te i två dagar.
Första försöket: Åkte till Angered och gick in på ica tidigt på morgonen. Väl framme vid frukten mår jag så illa så jag får lämna korgen och sätta mig på första bästa buss hem. Fick riktigt hålla mig för att inte kräkas. Soffan med te och skorpor resten av dagen.
Andra försöket på kvällen gick betydligt bättre och kom hem med fulla matkassar. Önskar jag hade bil, för som det ser ut nu får jag ju aldrig med mig allt jag vill ha utan får ta det i omgångar, så om jag orkar blir det en omgång idag också.
Köpte med mig Sojaost - alltså ett veganskt alternativ till ost, för jag försöker skära ner på mitt användande av komjölksprokukter (misstankar om mjölkmage, dessutom släpper kossor ut onödigt mycket avgaser). "Osten" luktar och smakar bläääh! Värre än dansk ost alltså! Och då är det illa och jag är ju TÄPPT I NÄSAN och känner inga smaker för tillfället. Den åkte i soporna på en gång. Det får bli getost från Norge hädanefter.

Sitter här och fördriver tiden tills någon från vårdcentralen ringer upp. Jag tror jag har öroninflammation... Suck, det var många år sen sist. Så då får jag lägga mina sista slantar på vårdcentralen och vänta tills onsdag för att ha råd att köpa eventuell penicillin. Trist. Ojdå, nu när jag snöt mig brakade proppen i örat sönder, oh jag kan höra lite iaf nu! Haha=P Nu är kl 08.25 och vårdcentralen ska ringa- kom igen nu då!
Tack igen Challe för en härlig lördag=)

Inga konstigheter. Tid hos doktorn kl 13. Bye bye money honey!

Efter en bra helg med jobb och besök från mamma och Peter är eller ja var energin på topp. Dock försvann energin efter gårdagens brist på sömn, tiotimmars arbetspass och blodgivning. Blodgivningen var en mardröm som jag aldrig varit med om tidigare.. Felstick i första armen (gjorde svinigt ont) och lyckad dragning i andra armen. Stressade optimistiskt iväg med en macka i högsta hugg utan att ha varvat ner det minsta och språvagnsresan hem var inte rolig. Mådde så illa och hela fullsatta spårvagnen försvann framför ögonen på mig. Jag lyckades på nåt sätt hålla mig ifrån att svimma och skalade darrhänt en apelsin som jag fick i mig. Väl av spårvagnen var jag helt genomsvett och jag är glad att det regnade så alla såg lika blöta ut som jag. Jag la mig så fort jag kom hem. Idag har jag huvudvärk och blåmärken på armarna. Vad var det som hände?? Jag kan inte ha sett helt frisk ut halvliggandes i spårvagnsbänken och jag blir lite ledsen på mina medmänniskor som inte reagerar. Om jag verkligen hade svimmat, hade någon ens märkt det, eller än mindre reagerat?
Jaja nya tag idag. Ska sätta lite frön (däribland en avokadokärna), tvätta och städa skrivbordslådorna. Fint men kallt väder, hoppas verkligen att energin ska komma tillbaka så jag kan ta mig ut på promenad.

Klyschor är bra! Jag tycker helt klart att de fått ett orättvist dåligt ryckte.
Efter en skön och avslappnande helg i Växjö var det då dags för vardagen.
Samtidigt var det dags att rycka upp sig från depressionen.
Ja så lätt går det ju inte, men jag var starkt mentalt inställd på att "på måndag blir livet bra igen".
Jag hade en bra dag (kväll) på jobbet igår. Det blev en liten mjukstart tack vare sotning och därmed stängning 3 h innan vanlig tid.
Men visst var det tufft att vara tillbaka trots den ovanligt lugna kvällen med stor personalstyrka.
Idag blir det den vanliga stängningstiden och jag hoppas energin hänger med också idag och att allt (jag) flyter på.
För det är så det kändes igår, jag bara flöt med.. Hade en passiv inställning och roll, vilket fungerar bäst just nu.
Idag skiner solen och jag har bestämt att dagen ska bli bra!
Nu ska jag baka banankaka till jobbarkompisarna, och börja brainstorma fram en kreativ fritidssysselsättning (utöver träning) - arabiskakurs eller vävkurs..? Båda lockar!

Ja det är jag det - störd.
Sammanbrott på jobbet två dagar i rad.
Gråtanfall utan anledning.
Ja jag känner mig som ett psykfall.
Jag tror på utbrändhet eller i värsta fall depression.
Depression är väl lite att ta i, hoppas jag, för jag mår ok stundtals.
Fått tid hos psykolog på vårdcentralen till nästa vecka.
Nu är jag sjukskriven resten av veckan.
Ska alltså vila.
Det är svårare att vila bort en mental sjukdom tycker jag än en förkylning.
Enligt sjuksköterskan jag pratade med ska jag se till att äta bra, få frisk luft och ljus och motionera.
Men när jag inte har nån energi då?
För det är energin som saknas.
Nu ska jag samla energi för en tripp till Växjö i helgen.
Jag tror jag utöver den tvetydiga vilan behöver komma ifrån staden som fått mig att återigen må dåligt,
ja rent fysiskt bryta mönstret.
Jag vill bli glad och pigg igen! Jag vill ha roligt i vardagen, på jobbet och få energi att orka med en meningsfull fritid -
ja få en långsiktigt hållbar hälsa.
Men nu var det ju det här med att vila och leva i nuet. Suck!