Energin som försvann
Inte för att jag blir rastlös av att bara vara (jag älskar de stunder då jag bara kan vara) utan för att jag behöver vara aktiv för att orka med en dag av måsten. Och måsten det finns det gott om, inte bara i mitt liv, utan i hela samhället vi lever i.
det är inte okej att bara vara. Du måste prestera och det räcker inte med att försöka eller göra ditt bästa utan du ska uppnå det omöjliga, överträffa alla andra, nå upp till himmelen.
Inte konstigt att jag blir trött med dessa förväntingar, NEJ! KRAV, hängandes över mig.
Jag sitter här i min lilla trädgård och tittar in under mördarmurgrönan (den där alla min katter alltid gömmer sig mitt på dan när det blir för varmt - och nej, jag har inte skaffat flera katter men dock två bonuskatter som verkar gilla mitt sällskap och lever efter mottot ditt hem är mitt hem. Och jag gillar dem och bryr mig inte ifall ägaren får dåndimpen när de inser att deras katter springer inne hos nån annan - de får la göra som de vill!) och tänker att jag också skulle vilja krypa in under den och bara existera. För om man nu bara vill finnas och inte behöva finna sig i de där höga kraven från samhället får man väl helt enkelt gömma sig under en buske och försvinna från allas minne och medvetande. Måndag till torsdag kommer jag befinna mig, kanske inte under en enda buske, men dock under träd med ett tält och en sovsäck och glömma att jag lever i en värld av måsten.
Hmm.. ja. Du har rätt. Men samtidigt, borde det inte finnas ett sätt att strunta i allt det där? Utan att gömma sig, vilket visserligen är en strategi man också bör ta till.. jag tror jag gömmer mig här i Finland. Och nu börjar hemresan krypa tätt in på skinnet.
Hmm, visst har ni rätt i det ni säger. Men samtidigt så finns det nog olika strategier att hantera det, som ni säg. Men det finns nog också olika strategier beroende på hur man ser och känner som individ. Visst finns det krav i samhället men jag tror inte vi ser på samma sätt och därför hanterar vi dem olika. Jag tror att vi väljer att hantera dem utifrån hur vi ser dem. Samtidigt måste det finnas en acceptans och en medvetenhet. En medvetenhet om krav men också en acceptans att alla krav ses inte lika av alla.
Krav ses olika beroende på vem vi är, därmed kommer vi reagera olika och använda olika strategier, samtidigt måste vi vara medvetan och acceptera att vi alla ser och gör olika utifrån våra krav. Samtidigt skapar vi nog våra egna krav med hjälp av andras krav. Väljer vi att inte göra detta så är detta nog ett sett att strunta i alla krav och att leva efter egna krav är inte samma som krav som baseras utifrån andras krav. Egnenskapade krav har vi själva skapat och har vi möjlighet att ändra dem om vi bara tillåter oss att göra detta. Detta kanske är det viktigaste, att vi tillåter oss själva att göra det vi vill och tänker. Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med detta men det fick mig att fundera och viljan att skriva. Vi hanterar nog krav olika beroende på vem vi är som individ, det finns nog ingen strategi som funkar för alla. Att "gömma sig" leder nog inte till att något löser sig, eller att den känslan som man hade kommer att försvinna, kanske för "stunden" men förr eller senare kommer det att komma ifatt, tror jag. Samtidigt tror jag det handlar om att tillåta oss själva att bortse från krav som andra har skapat. Att göra det som fungerar bäst för oss själva.