Mia-Marikas blogg

Följande återgivning tar plats för exakt en vecka sen, på Valborg. Efter många tjatiga sms från A tar jag ett impulsivt beslut att följa med henne och hennes två polare och grilla. Vid tio sätts grillen i gång och vi sitter i mörkret och kylan på filtar och maffiga kuddar och röker och har det allmänt trevligt. Den ena kompisen, låt oss kalla honom X, visar sig vara, som jag, socialist och lagd åt vänsterhållet och mitt intresse väcks. Jag blir bland annat bjuden att följa med på 1 maj-demonstration dagen efter med vänsterpartiets studieförbund. Efter att vi grillat färdigt och luftat åsikter, som låter så bra ur hans mun, förflyttar vi oss till X:s lägenhet för att inviga den, samma dag inköpta, vattenpipan. Vi får med stor möda och klurighet ihop pipan, och försöker komma underfund med hur den ska tändas. För er som rökt eller sett en vattenpipa vet ni att det glödande kolet ligger fritt uppe på den ganska så instabila manicken.. Tre gånger åker kolet i golvet, eller i den fina mattan rättare sagt (varför har en student en dyr(?) och fin matta?) och en av gångerna är mitt fel. För varje gång blir X:s ansiktsuttryck mörkare och mörkare. I slutet på kvällen nämner den som tappat kolet på golvet två gånger betalning för mattan och då säger X att hon ska göra som hon vill... En vecka går och A berättar för idag att X hälsar att han gärna vill ha pegarna för att köpa en tillfällig matta då han inte har råd med en ny med en gång.. Jag talar om för A att hon inte ska behöva bli en mellanhand utan att om X vill mig något ska han kontakta mig själv, det är det enda rätta. Jag säger inte att jag inte ger honom pengar om han nu känner att han har rätt att be mig om dem, utan att 1. han borde ha sagt rakt ut att han förväntar sig pengar 2. han borde ha insett riskerna med glödande kol på sitt soffbord 3. han borde inse att det kunde ha hänt vem som helst av oss i rummet, även honom själv 4. han borde vänt sig till mig personligen. Nu väntar jag ivrigt på att denna X ska höra av sig så jag kan få, på mitt mycket pedagogiska sätt, tala om för honom att jag är besviken på honom...

Här faller också min bild av en som står för socialistiska värderingar, som ju ska vara motsatsen till kapitalistiska och materialistiska värden. Jag vet att jag inte skulle bli upprörd över att min matta (som förvisso är en ryamatta i prisklassen 50 kr på loppis) får hål i sig en kväll i trevligt sällskap, dels för att jag till läggningen inte är särskilt materialistisk (trots att jag gärna skaffar mig prylar, så är jag inte speciellt rädd om dem eller går och vaktar på dem - saker är till för att användas och slitas) och dels för att jag rent politiskt är emot kapitalismen och dess värderingar... Det känns som att det i det här fallet var mycket snack men att X i slutändan inte riktigt lever som han lär.

Kontentan och lärdomen för mig är att inte döma folk efter första intrycket, personer visar sitt rätta jag i pressade situationer och alla vänsterpartister är inte goda och intressanta människor =P

Skriver och berättar hur det hela slutar när X vågat höra av sig! Det kanske är så att han inte vågar höra av sig för att han inser att han inte har rätt?

Har jag rätt i min sak, eller gör jag helt fel? Tydligen kan man inte leva efter budet "Så som du vill att andra skall behandla dig skall du behandla andra"...