Mia-Marikas blogg

Under veckan som gått har jag varit extremt ombytlig, från pigg och glad till väldigt nedstämd. Mitt humör har slaviskt följt vädrets omväxlingar. Har funnits de morgnar då jag inte velat gå upp ur sängen för om jag går upp måste jag ta tag i allt som ska göras och ta tag i min ekonomiska ångest. Det har nog varit temat för veckan: Ekonomisk ångest. Ush, vad jag avskyr att behöva säga att ekonomin och pengar har ett sånt grepp om mitt liv! Men i den värld vi lever i är pengar det enda medlet som gäller för att man ska klara sig. Helst skulle jag åka hem till Borås och krypa ner i min säng där hemma och ligga där tills den här månaden är slut, men dock ska jag och S i dagarna börja med vår gemensamma B-uppsats och jag måste ju ställa upp.

Men det har också funnits dagar som har varit ljusa och fina ur alla aspekter! Dessa dagar har mitt paper i princip skrivit sig själv och jag har i slutet på dagen förundrat läst vad som känts som ett mirakel. Cykelexkursionen i Växjö stad var en av dessa dagar; soligt väder och glada miner. Dock övergick dagen till ett mulet humör då en massa missförstånd och krav haglade från diverse håll; Skulle inte du...? Borde inte du...? Men nu förstörs ju allt för att du inte...! Ibland orkar jag bara inte ta tag i allt och behöver få tänka på mig själv, det hoppas jag ingen tar som egoism.

Nu hägrar i alla fall en, förhoppningsvis, underbar helg, för pappa har äntligen i stort sett lovat komma! Åh vad jag saknar honom och alla i familjen! Som jag sagt tidigare skulle jag så gärna vilja åka hem och bara vara med familjen, men det är både tidsmässigt och ekonomiskt otänkbart, dessutom är det min tur att vara kattvakt åt exsambons kisse.