Med rätt inställning
Jag har en vän som är med i försvarsmaktens tämligen nystartade funktion Nordic Battle Group, som är en insattsstyrka som på kort tid (efter 10 dygn ska de vara operativa) ska kunna rycka ut till ett oroligt område. Därmed har jag kollat upp sidor och bloggar som har något att säga om detta och funnit många olika åsikter vid sidan om faktainhämtningen. Naturligtivis är försvarsmakten och EU positiva (EU är uppdragsgivaren) medan många privata bloggar uttrycker ett stort missnöje. Jag ställer mig frågan: Vem har rätt och vem är mest objektiv i frågan? Spontant reagerade jag med missnöje på de privata bloggarnas reaktion och jag tyckte (och tycker även nu) att man inte ska basera sin åsikt, speciellt i publicerad form, på okunskap. Samtidigt är naturligtvis svenska försvarsmakten och EU mycket subjektiva i sin syn då bäda tjänar på att ha en snabb och effektiv insattsstyrka. Dock har dessa sist nämnda funktioner mycket erfarenhet och, förhoppningsvis, en realistisk förväntan på vad som kan väntas och en relevant plan och utbildning för min vän och alla andra inryckta.
I och med att jag själv gjort värnplikten kan jag förstå önskan att få göra utlandstjänst eller ingå i NBG och därmed är min åsikt och ställning färgad. Jag undrar dock om alla unga (med enbart värnplikten i bagaget) går in i projektet med rätt inställning. Vet de vad som väntar? Kan en 20-åring vara nog förberedd för att skickas ut i krig? För nu talar vi inte längre om en fredsbevarande styrka utan insatsen kan gälla även strid (iaf vad jag förstod det som). Vad jag förstått av traumapsykologi kan ingen vara nog förberedd på en stor chockerande händelse men genom erfarenhet kan man klara sig undan lättare, och det är ju just erfarenhet dessa unga människor saknar.
Jag frågade min vän om han inte är rädd. Han svarade att han inte är det för att han är beredd att dö för att göra en skillnad i världen. Detta gör min väldigt stolt och rörd, för det är rätt inställning! Jag hoppas bara att Försvarmakten ser till att ge en utbildning som täcker bristen av erfarenhet så att ingen ska behöva dö för sin önskan om att göra världen till en bättre plats.
I och med att jag själv gjort värnplikten kan jag förstå önskan att få göra utlandstjänst eller ingå i NBG och därmed är min åsikt och ställning färgad. Jag undrar dock om alla unga (med enbart värnplikten i bagaget) går in i projektet med rätt inställning. Vet de vad som väntar? Kan en 20-åring vara nog förberedd för att skickas ut i krig? För nu talar vi inte längre om en fredsbevarande styrka utan insatsen kan gälla även strid (iaf vad jag förstod det som). Vad jag förstått av traumapsykologi kan ingen vara nog förberedd på en stor chockerande händelse men genom erfarenhet kan man klara sig undan lättare, och det är ju just erfarenhet dessa unga människor saknar.
Jag frågade min vän om han inte är rädd. Han svarade att han inte är det för att han är beredd att dö för att göra en skillnad i världen. Detta gör min väldigt stolt och rörd, för det är rätt inställning! Jag hoppas bara att Försvarmakten ser till att ge en utbildning som täcker bristen av erfarenhet så att ingen ska behöva dö för sin önskan om att göra världen till en bättre plats.
Kommentarer
Trackback
