Mia-Marikas blogg

Jag bestämde mig igår morse för att utforska vackra Vättlefjälls natur-och kulturskyddsområde.
Jag har varit där på utflykt med familjen en gång för flera år sen och fastnade för områdets
klara sjöar och sköna tallskogar.
Så jag tog cykeln dit och till min lycka tar det endast 15 minuter att cykla dit, kanske ännu snabbare nu när jag hittar dit på första försöket, igår tog det ett antal fler försök och felcyklingar.
Jag bestämde att jag skulle ta den korta slingan på 3 km, men när jag kom till ett vägskäl där 3an skulle skiljas från 7an valde jag ta den något längre turen.
Efter ett par-tre km börjar himlen se mer mörk ut och naturligtvis börjar tunga droppar falla.
Jag befinner mig då på områdets högsta topp, helt oskyddad.
Jag börjar springa lite för att förhoppningsvis snart komma in i skogen igen.
Efter 2 minuters andfådd löpning kommer jag till en liten vik och hittar ett vedskyl där jag kurar samtidigt som jag spanar efter spindlar och klarare himmel.
Efter 30 minuters störtregn börjar regnet avta och jag bestämmer mig för att chansa och ta mig tillbaka samma väg jag kom. Småsrpingande hittar jag tillbaka till Vättlestugan och cykeln och tar mig snabbt hem igen innan nästa störtskur.
Fler skurar kom inte förrän senare på kvällen så jag kunde gott ha fortsatt min promenad.
Jag har kommit till insikten om att kondition är en färskvara och min har passerat bäst före-datum för länge sen.
Alla klättringar i fjället (?) tog och lungorna värkte ungefär som när jag cyklade upp till Gårdstensbergen häromdagen.
Ska verkligen ta tag i motionerandet!
Suget finns, tiden finns och engagemanget kommer efter ett tag.