Mia-Marikas blogg

Jag bestämde mig igår morse för att utforska vackra Vättlefjälls natur-och kulturskyddsområde.
Jag har varit där på utflykt med familjen en gång för flera år sen och fastnade för områdets
klara sjöar och sköna tallskogar.
Så jag tog cykeln dit och till min lycka tar det endast 15 minuter att cykla dit, kanske ännu snabbare nu när jag hittar dit på första försöket, igår tog det ett antal fler försök och felcyklingar.
Jag bestämde att jag skulle ta den korta slingan på 3 km, men när jag kom till ett vägskäl där 3an skulle skiljas från 7an valde jag ta den något längre turen.
Efter ett par-tre km börjar himlen se mer mörk ut och naturligtvis börjar tunga droppar falla.
Jag befinner mig då på områdets högsta topp, helt oskyddad.
Jag börjar springa lite för att förhoppningsvis snart komma in i skogen igen.
Efter 2 minuters andfådd löpning kommer jag till en liten vik och hittar ett vedskyl där jag kurar samtidigt som jag spanar efter spindlar och klarare himmel.
Efter 30 minuters störtregn börjar regnet avta och jag bestämmer mig för att chansa och ta mig tillbaka samma väg jag kom. Småsrpingande hittar jag tillbaka till Vättlestugan och cykeln och tar mig snabbt hem igen innan nästa störtskur.
Fler skurar kom inte förrän senare på kvällen så jag kunde gott ha fortsatt min promenad.
Jag har kommit till insikten om att kondition är en färskvara och min har passerat bäst före-datum för länge sen.
Alla klättringar i fjället (?) tog och lungorna värkte ungefär som när jag cyklade upp till Gårdstensbergen häromdagen.
Ska verkligen ta tag i motionerandet!
Suget finns, tiden finns och engagemanget kommer efter ett tag.

OMG! Hämtade min länge efterlängtade cykel hos pappa igår.
Tänkte ta en lugn och skön kvällstur upp till mitt berg.
Blev kvar hos papsingen flera timmar medan han skruvade på allt som gick och skruva på och oljade allt som gick att olja in.
Till slut när klockan började närma sig 21 och vi hade ätit och fikat (hmm, bara komma förbi och hämta cykeln, pappa)
var cykeln färdig och pappa nöjd.
Då tyckte pappa att han skulle följa med mig och visa en bra cykelväg till bergen.
Redan då borde jag ha tackat nej för pappa har superkondition.
Vi cyklar iväg och pappa rejsar på med sin proffscykel och jag flåsar efter.
Jag överdriver inte när jag säger att jag bor på ett berg!
Jag var död när vi väl var uppe.
Med pappa tar Angered-Gårdsten på cykel 15 minuter..
Riktigt snabbt ju!
Bor 5 km från pappa=P
Cyklar jag själv tar det nog ett antal minuter längre.
Men gud vad skönt det var att få komma upp på min kära, röda cykel igen.
Spinner som en kisse=)

Ska bli duktig och skaffa mig cykelhjälm bara...

Trafiken må vara knäpp i Växjö, men här är den ett par snäpp värre...

Moppar och trimmade grejer överallt och bilar som rejsar där de inte borde rejsa.

Cykelbanorna inte självklart säkra.

Idag blir det en biltur till Oslo.

Marko flyttar dit ett halvår och gullungen vill att jag hänkar på.

Det är det här jag har drömt om i flera månader.
Att få flytta in i min egen lägenhet i Göte.
Dreams come true=)
Uppenbarligen!
Sitter som bäst ute på min uteplats med en kopp kaffe och en katt i koppel.
Uteplatsen är fin och skyddad av murgröna som dock riserar att inom en snar framtid kväva all annan växtlighet.
Jag har en Azalea och ett antal rosenbuskar också.
Dessutom lämnade den gamle efter sig två lejonstatyer*thihii*
Köpte en tomatplanta och ett par vita krukblommor igår för att liksom skapa något själv här ute.
Själva lägenheten är ljus och charmig med en trevlig planlösning.
Det mesta är slitet, allt från tapeter till golv och interiör men det gör mig inte så mycket.
Jag är en matt- och tavelmänniska=) Täcker det mesta med dessa.
Dessutom bekostar rare Berndt, huschefen, (tjaa inte han personligen men bolaget) materialet om jag vill byta tapeter och golv.
Idag väntas en glasmästare som ska byta de fuktskadade fönstrena i sovrummet.
Förhoppnignsvis kommer också den nya kyl-frysen idag, för då ska allt sådant vara undanstökat.
Fortfarande saknar jag vissa möbler som står hemma i garaget och det irriterar mer än måttligt för jag får det aldrig klart här innan dessa kommer.
Men troligen får jag vänta tills mamma är tillbaka från Finland.
Idag ska jag ge mig på att packa upp kläder och dylikt som ska in i garderoberna.
Till helgen kommer ett gäng grabbar och lånar mitt vardagsrum då de ska på Bruce-konsert.
Får leva med halvfärdig lägenhet.
Välkomna på inflyttningsfika=)

Jaha, då var det dax.
Den dag jag väntat på i mer än en månad är äntligen här.
Lilla lyan är överfull av kartonger, säckar och damm.
Tar en paus med mitt Take away-kaffe från Statoil,
vilket inte smakar så bra som a-lagaren på macken också talade om för mig. 
Han föredrog folköl.
Igår kväll hade jag en fantastiskt rolig kväll med många härliga människor från jobbet,
ursäkta: från mitt gamla jobb. 
Gick hem tidigt och det märker jag idag var en mycket bra idé.
Mår okej, trots vin och öl i mängder.
Tack Jo och N för den ytterst gulliga presenten=)
Värmer mig att ni tänkt på mig!
Kommer sakna er alla enormt!
Lilla kycklingen Tunnis ska vara mitt stöd vid flytten och ska naturligtvis med till Tunisien för där ses vi (nästan) alla
igen. 
Snart kommer tysken och därefter pappa och H med släpvagn.
Känner så här: Kommer INTE sakna Växjö och det här krypin:et som kallas för lägenhet och kommer definitivt INTE sakna Campus. Det jag kommer sakna sjukt mycket är de människor som gjort min vistelse i Växjö värt och som faktiskt gjort de här två åren i mitt liv bland de lyckligaste och mest stabila hittills. Tack för allt Växjövänner! Vänner för alltid!
Sentimentalt så det skriker om det... Men så är det!
Mot nya tider och äventyr!
Götet here I come! Fresh and insecure!