Köpenhamn

Köpanhamn
Inte den vackraste bilden kanske=) Becca och jag i Glyptotekets vinterträdgård... Bådas Christianiafynd(?) syns också. Synd att ingen här hemma uppskattar min arbetarskjorta. Ska komma på hur man postar flera bilder i ett inlägg och återkommer med fler turistiga bilder.

Minnen och myskvällar

Har ägnat den senaste halvtimmen till att läsa mina gamla blogginlägg och det finns en viss bredd där, från de flummigaste tentaflykt-inläggen till ganska intressanta och högsträvande sådana, allt beroende på vad för humör jag varit på. Det tragiska är att jag kan identifiera mina humörsvängningar i bloggen till hur mitt kärleksliv sett ut. Självklart blir alla påverkade av händelser med mycket känslor inblandade och det är inget fel med det, men personligen vill jag inte att eventuella misslyckanden på känslofronten ska få påverka mig negativt. Inte heller ska höjdpunkterna i mitt egna liv endast bestå av kärleksförhållanden, för då överlåter jag mig själv totalt åt någon annan att styra mitt liv.

Om jag tillåts fortsätta på mitt föregående tema om att finna mig själv så vill jag se en oberoende Mika den här hösten! Inga fler inlägg där min dag eller till och med mitt liv är förstört pga av att en kille gjort eller sagt något, för mig, opassande. Att vara säker i sig själv innebär att jag har rätten och makten att (försöka) styra vad som tilltåts påverka mig. Svårt? Jaa...

Nu frångick jag min rubrik också. Jaja, fritt för tolkning då=)

Påkörd!

Blev påkörd av en cyklist idag på min promenad. Gjorde inte ont då, men nu är handleden svullen och gör ont. Men Alisa band den på ett mycket professionelt sätt så det ska nog bli bra. Ska ut ikväll och då får alla se mitt fina bandage. Vilket flummigt inlägg!


Om du fortfarande hör ditt hjärta slå

Jag vill skriva om passion och engagemang. En av de mest attraktiva egenskaper hos en människa är när denne passionerat brinner för något mer än bara sova, äta och gå på toa. Visst kan man vara passionerad i sitt levande men om man inte är kreativ och ger utlopp för denna passion leder det inte till just annat än att göra det man brukar.

För mig är passion att våga erkänna för sig själv att man får ta plats, att man vågar älska och därmed vågar ge utlopp för den brinnande känsla inom sig. En brinnande passion tar plats, hörs och syns. Den vill väl. Inte bara för andra utan också för sig själv, för om man glömmer bort sig själv kan man inte heller ge av den man är fullt ut.

Att finna ut vad ens liv går ut på, alltså just den personliga passionen, är ett stort steg i att finna ut vem man själv är. Återigen, en passion syn och hörs, och är man inte säker i sig själv vågar man inte stå för det som brinner i en.

Min rubrik på bloggen är: Söker balans. Har någon sett den? Detta skrev jag i vintras, för mer än ett halvår sedan och som det syns så var mitt liv i obalans. Jag söker fortfarande den balansen, men vågen har rätats ut mer. Jag har  idag insett, utan någon speciell anledning eller reaktor, vart jag är på väg i mitt liv och varför, och jag vill dela med mig till alla hur underbar och stark den känslan är! Jag har kommit ett steg i rätt riktning i att finna balans och mig själv. Det är långt kvar att gå, jag vet, men just i dett nu känner jag mig hel.

Så vad brinner jag för? Vad är min passion? Jag ska göra världen till en bättre plats! Klyschigt? Ja, absolut! Men klyschor har blivit till tack vare att de faktiskt är beprövade uttryck och metoder som fungerat för många människor förut. Jag tror att varje människa, också den mest obetydliga, kan påverka sin omgivning genom att bara finnas, och tänk vilka möjligheter det finns om man vågar stå för vad man tycker. Naturligtvis är den här teorin på både gott och ont, även negativa och vidriga gärningar påverkar andra. Men jag vågar tro på människans inneboende godhet och att en stor del av världens befolkning just strävar efter att vara en god människa. Jag ska alltså lyfta min röst till förmån för de svaga och stumma. Låter pretantiöst va? Men idag svävar jag högt uppe och tror på människans godhets potential att göra världen till en bättre plats!

Om du fortfarande hör ditt hjärta slå ta tag i passionen som finns inom dig och var kreativ! Det finns inga gränser för hur du kan påverka ditt och din omgivnings liv!


Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band

Bland krypskyttars kulspruteknatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggtråden runt halsen
ammas barnen varmt och ömt

Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros

Där stålfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand

Och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler

Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever

~Imperiet


Mycket att säga

Jag har visst haft en liten bloggtorka de senaste månaderna. Ska nu göra en liten uppdatering på vad som händer i mitt liv, för den det kan intressera.
Jag börjar med den senaste helgen då jag och Becca hade en försenad semester i Köpenhamn. Jag älskar staden! Detta visste jag förvisso redan sen innan, men nu har jag fått det bekräftat. Naturligtvis såg vi alla obligatoriska turistattraktioner så som Den lille Havfrue (som jag faktiskt inte sett tidigare. Becca hade rätt; det var inte mycket att se. Vi åkte också turistbåt runt östra staden och var med om den mest obehagliga tunnelgenomfart som jag någonsin varit med om. Klaustrofobisk? JA, uppenbarligen! Tivoli besöktes också. Med sitt Halloween-tema var det fantastiskt stämningsfullt och vackert, med säkert miljoner pumpor och ljus. På kvällen hade vi båda riktigt ont i fötterna och jag sov ovanligt gott, kanske för att katten inte kunde väcka mig vid 5 på morgonen. Lördag var vi på Louisiana och det var riktigt intressanta utställningar, speciellt Avedons fotoutställning. På eftermiddagen kom vi till min höjdpunkt, nämligen Christiania. Vilken stämningen och vilka människor. Mycket inspirerande! Söndag gällde Glyptoteket och dess statyer och andra prylar. Det är en upplevelse att gå i det här muséets salar, det är så mäktigt och lite skrämmande, och ännu en fobi hos mig väcktes till liv, nämligen rädslan för höga salar och byggnader. Jag är ju riktigt löjlig visar det sig! Köpenhamn är garanterad en längre vistelse från mig i framtiden. Har tankar på att ta min valfria termin som utbytesstudent på Kötenhamns Universitet.

Jag får nog ge en bättre uppdatering sen, men håll till godo med detta så länge Challe;)...

Jobbliv - jobbigt liv?

Efter en hel sommar av alldeles för många självåtagna extratimmar utöver ordinarie schema kan jag konstatera att det är sjukt jobbigt att jobba. Jag tänker tillbaka på mitt första år som student och minns bara glada stunder med sovmorgnar och sena kvällar görandes precis vad jag själv vill. I nuläget måste jag varje kväll planera för vilken tid jag bör gå och lägga mig för att orka med kommande dag, och tyvärr behöver jag väldigt många timmar för att ens fungera som en normal människa vilket leder till att de flesta av mina kvällar slutar kl 21 då jag lägger mig och försöker tvångssomna. Ush! Inte har jag haft energi över för träning heller, vilket på ett sorgligt tydligt sätt märks på både kläder, vågen och självkänsla.

Nu sitter jag på jobbet och drömmer mig bort en vecka framåt då jag äntligen gjort mitt här på hemtjänsten och kan åka tillbaka till mitt friare liv...

Nu är det absolut inte så att jag glömt bort att studentlivet inte enbart är chill och fest! Tänker jag efter riktigt hårt så minns jag tentaångesten och inte minst den ekonomiska frustrationen. Tentaångesten går inte att komma över, för trots tidigt påbörjad plugg återkommer ångesten varje tentavecka. Den ekonomiska ångesten däremot har jag bestämt ska jag bli av med i år. Jag har redan gjort en översiktlig ekonomisk plan för höstterminen som inkluderar bland annat strikt bokföring av utgifter och att sluta röka. Det här ska nog gå bra!

Mitt liv ska nog ordna sig bara jobbhelvetet tar slut!

Nu är det slut!

Nu är det slut på rökningen!
Det är en vidrig, äcklig, svindyr och hälsovådlig ovana som måste tas död på NU!
Till idag hade jag inte rökt en enda cigg på två veckor men så träffade jag min gamla (rökande) vän L och efter att ha suttit och pratat (och sneglat på och inhalerat hennes cigarretter) tiggde jag mig till en.
Efter många bannor från henne fick jag äntligen min giftpinne och GUD så gott den smakade!
Jag och alla rökare med mig måste ju vara totalt fucked up i huvudet i och med att vi faktiskt tycker att cigaretter smakar gott!
Men trots de där fem njutningsfulla minuterna med min (snart fd) fula ovana är jag fast besluten att sluta! Jag kan erkänna att trots att jag till L sa att jag faktiskt skulle till ICA för att handla äpplen hade jag Marlboro i åtanke. Men jag är mycket stolt att kunna säga att jag faktiskt lämnade affären med endast en påse äpplen, apelsiner och en a-fil i näven!
Challe, då vi ses nästa gång får du med mitt tillstånd slå mig hårt om jag ens sneglar mot eventuella cigaretter!!
Förresten, är med på en fika när som helst vännen! Det är bara att ringa med tid och plats, and I'll be there!!

Börjar bli ansträngande

Nu får jag väl erkänna att jag börjar tröttna...
Jag har inget privatliv och det känns som om allt jag gör granskas av familjen.
Dessutom har mitt sociala liv bara försvunnit upp i det blå.
Det är inte riktigt lika lätt att ha ett sådant liv här i Borås i och med att alla vänner lever så olika liv och tyvärr bor så långt ifrån.
Så jag känner mig ganska uttråkad och kan inte riktigt slappna av för jag vill träffa folk och om sommaren ska fortsätta såhär kommer jag snabbt bli än mer rastlös än jag är idag.
Idag fick vi hit morfar och ett par andra släktingar och imorgon tar brorsan studenten så det kommer vara mycket folk här en stund framöver men på fel sätt om ni förstår hur jag menar. Kalas och sådana här saker är så ansträngda och underliga och jag har väl sällan roligt på sådana tillställningar.
Hur svårt är det att svara på ett sms??? Har messat varenda gammal kompis i stan och bara Challe svarar (du är inte så bara=P) Blir besviken på dem som tjatar om att jag ju aldrig är hemma i Borås men som när jag väl är här inte ens kan svara på en direkt fråga... Suck! Jag får inse att folk har egna liv ju. Kanske får jag börja umgås med min bror och hans outgrundligt stora bekantskapskrets.

Hem?

Nu har jag varit hemma i Borås i två dagar och till min egen förvåning har jag inte tröttnat än. Jag njuter fortfarande av att vakna och finna en framdukad frukost med allt jag hemma i Växjö inte riktigt kan med att unna mig.. Jag njuter också av att kunna sitta ute i trädgården utan att folk nästan kliver över en bara för att "gräsmattan är allas". (Jag kan till och med ligga i bara bikini utan att skämmas=P) Gud vad det är underbart med egen stor trädgård! Det är härligt att kunna strosa runt i den och bara njuta, och Nisse njuter av fulla drag han också, inte bara av trädgården. Han älskar det här stora huset! Så många vrår att gömma sig i och en stor balkong som han nästan bosatt sig på=)

Ja, det är faktiskt skönt att vara hemma! I morse tog jag min gamla sedvanliga promenad på Kransmossen och stötte genast på folk jag kände igen.. Det är så mycket som hunnit förändras också under det korta år jag varit borta. Under min promenad upptäcker jag att plötsligt slutar min vanliga stig i ett trästaket och en stenmur och till min förvåning ser jag att det byggs två villor på min fina äng med bäcken, skogsranden och min tänkar-sten=S Ett minne slog mig från just denna äng: En gång när jag var ute och gick där började det åska och spöregna.. Av ren fascination la jag mig på rygg mitt på ängen och kunde känna regnet i ansiktet och känna åskan mullra i marken. Den känslan av att verkligen leva är obetalbar. Jag får hitta en ny äng nu..

Nu ska jag tillbaka ut på balkongen och till min kalla cider och fortsätta plugga.

Brev till Emilia, men som på ett bra sätt uppdaterar tankegångarna idag

Jag vaknade klockan sju i morse och tog ett glas jos och satte mig för att titta på nyheterna och där sades det att integrationssverket (som ju läggs ned 1 juli) släppt resultatet av sin årliga undersökning om svenskars inställning till invandrare, Integrationsbarometern 2007. Svenskars inställning har generellt sett blivit mer negativ mot invandrare! Jag blir så ledsen och upprörd! Jag sprang genast iväg till Pressbyrån och köpte Dagens Nyheter för att läsa mer om resultatet, tyvärr fanns där bara ett debattinlägg men som på ett väldigt bra sätt sammanfattade de viktigaste punkterna.

Kommer du ihåg hur upprörd jag blev när jag fick höra att ett av moderaternas första beslut som majoritet var att lägga ner integrationsverket? Jag har läst på lite mer om verket och det verkar som de har gjort ett jäkligt dåligt arbete, att det enda de har gjort under hela sin tid är just undersökningar och inte alls tagit några konkreta beslut eller gjort något handfast i arbetet mot segregation... Hoppas migrationsverket nu kommer göra ett bättre arbete när de övertar "problemet". Men ärligt talat känns det som att arbetet mot segregation inte riktigt är migrationsverkets bord då de ska ta hand om just invandringen. I och med högreregeringen kommer ju deras uppdrag bli att efter riksdagens (högerns) beslut reglera invandringen:S Ja, jag vet inte.. Det känns inte rätt!


Har du läst tidningen Gringo nån gång? Den rekommenderas starkt! Tidningen tar upp frågor som rör miljonprogrammets förorter och bostads-, etnicitets- och arbetsmarknadssegregering på ett humoristiskt sätt och från invandrares synpunkt. Det sköna med tidningen är att den inte är aggressivt riktad utan använder, som jag sa, en humoristisk klädnad på allvarliga ämnen. Älskar Gringo Snygg tidning dessutom:)!


Jag har fått kallelser till möten med Vänsterns Studieförbund, men efter en tids politisk, inre ransakan så tror jag att jag faktiskt inte är renodlad vänsterpartist.. Så jag kommer inte att gå på mötena. Jag tror att man måste kunna vara flexibel i sina beslut och basera dem på sina egna värderingar och inte göra tvärtom; att basera sina värderingar på sin antagna politiska inriktning. En kille i klassen är invandrare och flykting från Balkan, och han har vänt sitt ursprung ryggen helt och hållet och är så moderat och höger som det bara går att bli; rastistisk, snobbig mm. Vad för kurs vi än läser baserar han sina argument på höger-värderingar och är sjukt aggressiv och går till personangrepp när han debatterar. Hur mycket jag än avskyr honom så har jag ändå honom att tacka för att han öppnat mina ögon och fått mig att inse att jag inte vill ta politisk ställning och bli den extremist som han är...


Tron på livet

" Förr kunde jag inte komma på något bättre argument för civilisationen - om man nu inte blint accepterade sakernas tillstånd - än att den möjliggjorde konstnären, poeten, filosofen och forskaren. Men jag tror inte att det är det viktigaste argumentet. Numera tycker jag att det allra viktigaste är någonting som är uppenbart för oss alla. När det sägs att vi är för upptagna för att hålla oss vid liv för att leva, svarar jag att det stora värdet med civilisationen är just att den gör livet mer komplicerat; att den kräver stora, gemensamma intellektuella ansträgningar i stället för små och isolerade, för att mänskligheten ska få mat och kläder och bostäder och kunna förflytta sig. Därför att mer komplicerat och intensivt intellektuellt arbete betyder ett fullare och rikare liv. Det betyder mer liv. Livet är ett självändamål, och den enda frågan om huruvida det är värt att leva är huruvida man har tillräckligt av det.

Jag vill bara tillägga en sak till. Vi är alla mycket nära förtvivlans djup. Den farkost som håller oss ovanför ytan består av hoppet, tron på ansträngningens oförklarliga värde och garanterade resultat, och den djupa, undermedvetna tillfredsställelse som uppstår när vi använder våra förmågor. "

- Oliver Wendell Holmes jr.

Jag lever i en osäker tid

I morse gick jag som vanligt in på skolans intranät för att se om resultatet av min senaste misslyckade tenta kanske hade kommit upp. Som vanligt hade det inte gjort det, men jag upptäkte ett litet meddelande från vår programansvarige som fick mig att nästan spotta ut morgongröten på datorn. Vårt kära samhällsplanerarprogram kommer att läggas ner! Från och med höstterminen 07 kommer inga fler studenter antas och vi vet ingenting om hur våra kommande år kommer att te sig. Kommer jag få stanna kvar i mitt älskade Växjö? Eller kommer jag, om jag vill fortsätta läsa till planerare, få förflytta mitt liv till Stockholm eller Umeå??? JAG VILL INTE!!!

Är återigen nervös för min framtid.. Jag upplever samma nervositet som efter lumpen då jag gick och väntade på svar från högskolorna. Jag vet inte vad jag gör efter sommaren!!! Ojojoj... Mår illa nu! Och detta ska vara en rolig och lättsam vecka med fest och musik dygnet runt!

På morgondagens Grisfest är det nog fler samhällsplanerare än jag som kommer dränka sina sorger och sin oro...

Nu är det bara att vänta på en kallelse till det där mötet där kostymklädda personer i skolstyrelsen meddelar att skolan inte har råd att ha kvar oss. Suck!


Irritationsmoment

Följande återgivning tar plats för exakt en vecka sen, på Valborg. Efter många tjatiga sms från A tar jag ett impulsivt beslut att följa med henne och hennes två polare och grilla. Vid tio sätts grillen i gång och vi sitter i mörkret och kylan på filtar och maffiga kuddar och röker och har det allmänt trevligt. Den ena kompisen, låt oss kalla honom X, visar sig vara, som jag, socialist och lagd åt vänsterhållet och mitt intresse väcks. Jag blir bland annat bjuden att följa med på 1 maj-demonstration dagen efter med vänsterpartiets studieförbund. Efter att vi grillat färdigt och luftat åsikter, som låter så bra ur hans mun, förflyttar vi oss till X:s lägenhet för att inviga den, samma dag inköpta, vattenpipan. Vi får med stor möda och klurighet ihop pipan, och försöker komma underfund med hur den ska tändas. För er som rökt eller sett en vattenpipa vet ni att det glödande kolet ligger fritt uppe på den ganska så instabila manicken.. Tre gånger åker kolet i golvet, eller i den fina mattan rättare sagt (varför har en student en dyr(?) och fin matta?) och en av gångerna är mitt fel. För varje gång blir X:s ansiktsuttryck mörkare och mörkare. I slutet på kvällen nämner den som tappat kolet på golvet två gånger betalning för mattan och då säger X att hon ska göra som hon vill... En vecka går och A berättar för idag att X hälsar att han gärna vill ha pegarna för att köpa en tillfällig matta då han inte har råd med en ny med en gång.. Jag talar om för A att hon inte ska behöva bli en mellanhand utan att om X vill mig något ska han kontakta mig själv, det är det enda rätta. Jag säger inte att jag inte ger honom pengar om han nu känner att han har rätt att be mig om dem, utan att 1. han borde ha sagt rakt ut att han förväntar sig pengar 2. han borde ha insett riskerna med glödande kol på sitt soffbord 3. han borde inse att det kunde ha hänt vem som helst av oss i rummet, även honom själv 4. han borde vänt sig till mig personligen. Nu väntar jag ivrigt på att denna X ska höra av sig så jag kan få, på mitt mycket pedagogiska sätt, tala om för honom att jag är besviken på honom...

Här faller också min bild av en som står för socialistiska värderingar, som ju ska vara motsatsen till kapitalistiska och materialistiska värden. Jag vet att jag inte skulle bli upprörd över att min matta (som förvisso är en ryamatta i prisklassen 50 kr på loppis) får hål i sig en kväll i trevligt sällskap, dels för att jag till läggningen inte är särskilt materialistisk (trots att jag gärna skaffar mig prylar, så är jag inte speciellt rädd om dem eller går och vaktar på dem - saker är till för att användas och slitas) och dels för att jag rent politiskt är emot kapitalismen och dess värderingar... Det känns som att det i det här fallet var mycket snack men att X i slutändan inte riktigt lever som han lär.

Kontentan och lärdomen för mig är att inte döma folk efter första intrycket, personer visar sitt rätta jag i pressade situationer och alla vänsterpartister är inte goda och intressanta människor =P

Skriver och berättar hur det hela slutar när X vågat höra av sig! Det kanske är så att han inte vågar höra av sig för att han inser att han inte har rätt?

Har jag rätt i min sak, eller gör jag helt fel? Tydligen kan man inte leva efter budet "Så som du vill att andra skall behandla dig skall du behandla andra"...

Planering

Sitter här i mitt rum och dricker kaffe och funderar på om jag ska orka mig in i duschen och till föreläsningen.. Fast nu har jag bara legat i sängen i två dygn, så det börjar nog bli dax att ta tag i livet igen. Det känns så i kroppen i alla fall.

Då och då får jag ett underligt sug efter att åka till mitt kära modersland (och fadersland) Finland. Jag kan nästan känna stämningen på kauppatori en sjukt varm högsommardag och känna dofterna från fisk- och grönsaksstånden och höra dragspelsmusiken strömma från alla hörn. Jag älskar verkligen det landet! Jag kan inte riktigt sätta fingret på skillnaden mellan mitt drömland och mitt födelseland... Det är något i luften, i atmosfären som skiljer de båda åt. Kanske är människorna i Finland mer avslappnade? Nej, jag vet faktiskt inte. Men jag vet att jag håller med Thomas, Finlands representant i "Inför Eurovision" på Svt: Helsinki är Nordens hetaste huvudstad=) I alla fall så har tankarna på att plugga i Helsinki väckts til liv igen, starkare än någonsin. Jag försökte googla lite om vad samhällsplanerare skullek unna heta på finska, och till min förvåning var det en direktöversättning av ordet. Helsinkis universtitet ska tydligen ha en dylik utbildning, men jag har inte riktigt hunnit leta så intensivt, men vad jag vet är att det är sjukt svårt att komma in=S Får fortsätta söka och få klarhet hel enkelt!

Förresten är detta min sjunde rökfria dag! Det här kommer gå vägen hörni=)

Challe, du ska få en redovisning angående helgen... Ska bara gå på föreläsning först, sen skriver jag långt och utförligt ; )

Uppdatering

Jag har visst inte skrivit på ett tag nu... Så nu ska jag ge en kort sammanfattning om vad som hänt på sistone.
Tjaa, vad ska jag berätta?
Dessa veckor har det varit alldeles för mycket fest och alkohol, och alldeles för lite av min vanliga kontroll över livet.
Påsken var trevlig hemma. Mysig familj, underbara vänner och välfyllt kylskåp.
Tentan som jag kände gick åt helvete gick tydligen åt precis motsatt håll, nämligen ända upp till VG. Chockad, men när det går över kommer jag vara överlycklig!
Är på extremt socialt humör och har mycket svårt att sitta ensam hemma... Träffade min kära lumpenpolare N igår, och jag trivs så extremt bra med honom! En av mina närmaste vänner här i Växjö, som jag verkligen kan vara mig själv med och som ger konstruktiva råd..
Igår natt fick jag en gitarrlektion. Var sjukt packad! Det var nog inte mycket som fastnade... Hmm: E-moll... Två fingrar tror jag i andra bandet ^^... Tack J! Mycket givande!
Skatteåterbäring på 3900. Kan knappt bli bättre när jag förväntade mig det motsatta.
Kom fram till att jag nog alltid förväntar mig det värsta. Ganska bra, men pessimistisk livsfilosofi. Dock kan man aldrig bli besviken ju, utan alltid positivt överraskad=) Och det har denna veckan visat prov på.
Idag börjar utesäsongen i rugbyn. Första träningen på gräs på ett halvår! Toppen!!!
Och vädret kan jag inte heller klaga på ju!
Livet är riktigt givande, ja till och med skönt ibland, speciellt med iPoden fylld med sjukt bra och fräsch musik.
Och nu ska Becca äntligen komma och hälsa på mig här i Småland! Hoppas hoppas det blir av!!
Ska passa på och promota brorsans tillställning på Swing 4 maj, då han är med och anordnar en Hip Hop-tillställning som porjektarbete! VIP-hyllan nästa=P Riktigt chill ju! Tänk om jag också hade kommit på något roligt som p-arbete...

Gå nu ut och njut av vädret, eller ännu bättre ring mig och tjöta lite ; ) Vill ha lite socialt umgänge per telefon också...
Puss på alla! En speciellt blöt puss får min gumsilumsa Challe*PUSSS* Saknar dig!! Men syns snart ju=)

Älskar livet idag!

Ja, trots tentavecka och allt känns livet helt underbart!
Naturligtvis har vädret en stor del i min positiva livssyn...
Jag har suttit i solen hela dagen i syfte att plugga, men det blev det inte så mycket av när det finns en massa intressanta människor runt omkring en och ännu intressantare samtalsämnen.
Jag har nog aldrig älskat värmen och solen så mycket som jag gjort de senaste dagarna, bara varje vår hittills:)
Ikväll blir det förhoppningsvis grillkväll... Det vore helt toppen!
Nu ska jag och mina brunbrända ben skutta iväg till träningen, synd bara att den är inomhus.

Njut av våren och livet vänner!

Alla dessa vårkänslor

Idag har varit den underbaraste dagen, i alla fall vädermässigt, på hela året! Helt varmt och underbart skönt! Jag har suttit ute i solen en stor del av dagen och skulle kunna fortsätta med det en bra stund till, men solen börjar tröttna tror jag... Jag förstår; jag skulle själv inte orka lysa dygnet runt ; )
Sen är det alltid lika intressant att se alla söta små par som går runt med picnic-korgar och håller hand och ser allmänt sjukt lyckliga ut. Jag menar vad jag säger och är mycket lycklig för deras skull, men jag vill ju också gå på picnic... Dock tror jag inte det finns några sådana romantiker bland karlarna i min närmaste bekantskapskrets, dessutom skulle jag nog inte välja att romantisera med någon av mina vänner :S
 Idag inleddes tentaveckan, en hel dag tidigare än vanligt, med pluggdag med A. Det var mycket givande... Mycket trevlig och djup tjej :)
Vill ha något att göra i kväll... Som tur är ställer Sara upp och skingrar mina eviga tankar och känslor. Kära nån, ibland finns det så mycket så det känns som om jag ska spricka!
Hoppas hoppas hoppas att våren är här för att stanna, skulle nämligen sörja djupt om solen lämnar mig!

Kontraster ute och inne

Vad mycket ett glatt leende kan göra, också en elak kommentar.
En liten vänlig gest kan rädda någon annans dag, medan ett nedlåtande sätt kan förstöra den lilla självkänsla någon har.
En liten attitydförändring hos en individ kan leda till en bättre värld, eller sämre.
Att vara sig själv eller inte, innebär en skillnad stor som hela livet.
En flyktingförläggning intill ett modernt villaområde...
Respekt och hånskratt...
Kärlek och hat...

Nyhetsmorgon i en säng med rutiga lakan:) 

"Markandan"

"Mark är känt för den "knalleanda" som råder"
Men hallå!!?? Kan ni inte ge mig något mer matnyttigt som jag kan basera mitt arbete på? Kära nån! Jag kan bli helt nedslagen av inkompetensen hos officiella hemsidor! Nu ger jag snart upp.. Har letat i en timme på kommunens och näringslivets hemsida men hittar inget att använda i mitt fucking grupparbete om näringsliv och kluster! Bajs!
F-låt! Börjar bli lite trött och odisciplinerad:S
När jag blir stor ska jag bli samhällsplanerare och tvinga min kommun att lägga ut information som gynnar stackars studenter i deras arbeten!

Pigga upp mig, snälla!

Jag här helt trött idag!
Jag skulle egentligen inte orka med någonting, men jag måste masa mig in duschen för det är grupparbete på g.
Är trött i kroppen, har varit det hela veckan...
Jag skulle vilja ha nån som alltid finns där för att pigga upp mig och som dyker upp hela tiden när denne känner på sig att jag behöver sällskap, ni vet, precis som på film.
Det behöver verkligen inte vara en kille, för jag har ju kommit fram till den revolutionerande insikten att jag inte behöver eller vill ha en kille för tillfället. Och vet ni: mitt liv har lättat på ett magiskt vis! Tillvaron känns lättare att hantera utan romantiska problem...
Vill ha sommar! Förvisso blir det antagligen jobb hela sommaren, men jag behöver omväxling i mitt liv.
Jag har slutat röka, går sådär. Köpte ett paket igår faktiskt, men det smakar inte gott! Går åt rätt håll i alla fall:)
Ha en härlig dag! Hoppas du har mer sol än jag!
Puss

Tidigare inlägg Nyare inlägg